 |
Dag 5, torsdag 6/8, Hursom GPSer tog oss till ”slaktaren”
Vi började dagen med en rejäl frukost (bästa frukosten på hela resan) på båthotellet för att stå oss så länge som möjligt. Det visade sig vara ett bra beslut då vi efter en del felkörningar ut ur Prag, bara lyckades få tid med en baguette på världens tråkigaste tankställe i södra Tjeckien. Uttjeckningen från botellet som tog nästen en timme tror vi får bli ett separat kapitel, vid tillfälle. Uttjeckningen, beskriv!
Betalandet på det tjeckiska tankstället och vice riksterrierns (Kjelles, se upp Sverker...) agerande på macken likaså. Beskriv!
Innan avresan från botellet förvarnades Julle (Tobbes kompis i Bergamo) i Italien om att vi var på ingång samt bad honom skaffa lite reservdelar åt oss tills vi skulle anlända. Tobbe behövde nya klossar runtom och kamremmar. Jari behövde nya ventlikåpspackningar samt lite vajrar, på förekommen anledning, han vill ju vara på den säkra sidan och hade dessutom gott om plats i packningen. Nicke behövde ju nya insugsgummin samt en ny växelpedal, som ni alla vet. Kjelle var stolt över att han inte behövde nånting och skröt vida och brett om sin oförstörbara Gris.
Eftersom Kjelles GPS hade tagit oss IN till Prag så tänkte vi även ge den chansen att ta oss UT ur samma stad. Men Prag visade sig vara en av de allra svåraste städer att ta sig ut ifrån, efter mer än en timmes körning, där vi vänt och ändrat oss åtskilliga gånger, så var vi fortfarande och virrade i förorterna. Stan verkade nästan aldrig ta slut, kändes det som. Men till slut var vi ändå ute på landsbygden och vackra vägar och natur tog vid, livet lekte för musketörerna igen.
Hela dagens åkande var i värmens tecken. Vi var våta av svett ända sedan uttjeckningen från hotellet och ända fram till dagsmålet.
Tror klockan var ca:19,30 när vi stannade till vid ett gasthaus i Österrike. En äldre man iklädd vit rock, obetydlig yngre den än mannen, kom emot oss. Försökte göra oss förstådda och få fram att vi ville bo där om det gick bra och inte var för dyrt. Till slut visade mannen oss två alternativa lösningar, antingen 2 dubbelrum eller ett, typ logement, för 4. Vi valde det senare. Lastade snarast upp våra prylar på logementet och körde sedan iväg cyklarna över till en uteparkering på andra sidan vägen. Sedan var det formligen tävling vem som skulle in i duschen först, alla var mer än lovligt illaluktande och varma.
Efter det att alla hade piffat upp sig en aning var det dags för senaste middagen hittills, vi var visst ofrivlligt redan anpassade för Italienska tider verkade det som. Klockan var nog 21,30 när vi frågade den vit rockade mannen vad han rekommenderade att äta. Svaret var kort och enkelt, - wienerschnitzel. Mannens son kom och berättade för oss, på en väldigt god engelska, att vi bodde på ett slakteri-gasthaus där de ”gjorde” allt kött och fläsk själva (det var nu vi förstod varför mannen hade vit rock, det var han som var slaktaren med stort S). Detta gjorde att vi samstämmigt beställde schnitzeln. Och vi lovar, det var världens godaste wienerschnitzel. Efter denna excelenta middag tog vi ett par birra i baren inomhus men sedan var det sängen som gällde, morgondagen skulle bli den tuffaste på hela resan.
Vad faan gjorde vi mer denna dag?
Citat, Nicke.
”Dagen har varit helt fucking underbar. Strålande, svettdrypande väder, speciellt för coola killar i läder (jag och Sir Jari). Underbara vägar och fantastiska vyer i södra Tjeckien och än mer när vi inträdde i Österrike.
Idag har vi inte haft några missöden som varit överdrivet menliga. Visserligen har jag tappat handskar och nycklar vid några tillfällen, men mot lösen av pilsner har mina kamrater lämnat prylarna åter.
En del strul i kassa kassasituationer har vi haft idag, men som jag ser det är det ju sådant som ger nyans åt livet.
Nu sitter vi på ett Gasthaus/slakteri i Österrike, vid en underskön sjö, med ett magnifikt berg i fonden. Vi har ätit livets hittils godaste Wienerschnitzel av kalv på vårt gasthaus, och därtill fått oss till livs både pilsner och Jäger.
Zumorgen siktar vi mot nästet där Eagles dare, kan det bli mer passande för en delegation från världens bästa örnklubb?”
Körsträcka:
Prag – Imwinkl (slaktaren) ca: 35 mil
Boende:
slaktaren (vad hette detta ställe?)
Tack till:
Kjelle som mha GPSen tog oss ut ur Prag och Tjeckien efter lite om och men.
Tack även till slaktarens son som faktiskt talade begriplig engelska.
|
