 |
Dag 7, lördag 8/8, ”Bella Italia” och jakten på den rätta kyrkan.
Relativt tidig avresa med siktet inställt på Bergamo där vi skulle besöka Julle, en kompis till Tobbe som huserar i mc-branschen.
Så fort vi inträder italiensk mark (klockan 10.29 (NT= Nickes Tideräkning)) kör Nicke om oss andra och tvärstannar vid vägkanten.
- Vad har nu hänt, undrar vi andra?
Vi ser Nicke parkera cykeln i en hast, kasta av sig hjälmen, och sedan knäböja med ryggsäck och allt. Han ville bara kyssa marken i det land han gillar, nästan lika mycket som Lapponia-land. Vi andra tar i sakta mak fram våra kameror och ber honom göra "sin grej", om och om igen. Vilket han inte motsätter sig.
Därefter rullar färden vidare längre och längre söderut i det förlovade landet. Eftersom färden till Bergamo var ganska lång (ca:45 mil) så bestämde vi oss för att betala för att färdas längs trista motorvägar. Första 25 milen eller nåt sånt var längs östra sidan på Gardasjön av vilken vi nästan inte såg röken ens.
Därefter vek vi av västerut och det var ungefär då DET hände. Kommer i skrivande stund inte ihåg om DET hände innan eller efter vår lilla felnavigering på ca: 4 mil, men hände gjorde DET.
Här kommer Nickes egen berättelse av när DET hände, han satte själv rubriken på:
Citat, Nicke: ”Om kvinnors sätt att kommunicera.”
När vi hade mindre än hundra kilometer kvar till etappmålet, fick plötligt min kära italienska (och kanske också jag...) ett litet glädjefnatt när vi drog på i en lyckorusartad acceleration längs en påfartskurva ut på en ny motorvägssträcka. Varvräknaren vispade till i samma snabba takt som Dayzzan och jag kastade oss framåt i rasande tempo, ackompanjerat av ett kraftfullt, lustfyllt avgrundsvrål. (från oss båda)
Snabbt slocknade dock mitt vällustiga leende när oljetryckslampan tändes med sitt olustiga sken. När bakhjulet dessutom började slira omkring fann jag det för gott att försöka få stopp på både motor och framfart. när jag väl vågade titta ner på motorn såg jag att både den, marken och min stövel var fullkomligt dränkta i olja.
Snabbt var mina kompisar på plats, både de och deras hojar var impregnerade av oljan som jag så frikostigt spridit i ett rök och regnmoln i mitt kölvatten. Ganska snart kunde vi konstatera att det "bara" var banjokopplingen på en av slangarna från oljekylaren som släppt från pressningen.
Vi rullade in i skuggan av några träd på infarten till av Agip-mack som låg på misstänkt lämpligt ställe, där vi efter lite klurande kom på att vi rätt enkelt kunde göra en kylar-by-pass, med hjälp av den kvarvarande hela slangen.
Om ni orkat läsa så här långt undrar ni säkert vad detta har med kvinnlig kommunikation att göra??
Jag tolkar då denna händelse som att det helt enkelt var ett sätt av min kära signora att säga: "Tack, men nu har jag faktiskt fått nog av den här svennebanan-oljan som du matat mig med så länge. Nu vill jag (banjo mig) äntligen få smaka sval, dyr och fin italiensk olja av bästa sort i stället. Tror du att de har någon sådan på macken där borta, kanske??"
Efter Två flaskor prima Agip 10W/60 à 165kr/liter, spann hon till min lättnad som en nöjd och glad tiger igen. Tur var väl det, eftersom helt nya äventyr väntade. För framför oss hade vi att uppleva en sällsam jakt på den rätta vägen.”
Jakten på den rätta kyrkan:
Temperaturen ligger på dryga 30 och nu är det bara ca:10 mil kvar till Palosco, där Julle bor.
Julle hade fixat rum åt oss på Hotell Empire Resort i Clusano vid Iseo-sjön (jävlig najs ställe, by the way). Nu handlade det bara om att hitta fram till Palosco och Julle, hur svårt kan det vara egentligen, tänkte vi.
- Ta sikte på kyrkan i Palosco, sa Julle.
Nicke sökte på GPSn och hittade den, klockrent, tänkte vi. Det visade sig vara en sanning med modifikation. Palosco är någon form av by i närheten av Bergamo, där Julle bor, mitt i byn.
Vi tog av betalmotorvägen utanför Bergamo, strax innan om vi ska vara exakta. GPSn ledde oss på snirkliga vägar, sakta framåt mot vårt mål. Plötsligt tar vägen bara slut, den är avstängd pga vägbygge. Vi stannar och konverserar lite om hur vi ska lösa problemet och åker tillbaka och chansar på en annan väg och GPSn räknar ut en ny färdväg. Glada i hågen börjar vi följa denna, vilken visar sig leda oss till ytterligare en återvändsgränd, nämligen en privat grusväg där någon bilist i motsatt riktning hytter med näven åt oss. Stannar återigen och kan konstatera att vi faktiskt ser kyrkan på andra sidan av en stor åker/plantage, någon kilometer bort. Tobbe ringer då till Julle och förklarar vår belägenhet,
- vi ser kyrkan men kommer inte dit!
Får vägen tillbaka och en ny färdväg förklarad för oss, och hoppar återigen upp i våra sadlar. Allt verkar frid och fröjd och med Nicke i spetsen hittar vi således fram till kyrkan, fast inte den vi hade sett utan en äldre variant. Stannar vid den och ringer Julle för att säga att vi är framme.
- Det visar sig vara fel kyrka efter lite om och men.
Upp igen och tar sikte på ytterligare ett kyrktorn i närheten, kommer fram och allting stämmer på pricken med vad Julle beskrivit för oss, äntligen framme!
- Nähej du, även denna kyrkrackare visade sig vara av den felaktiga arten.
På den igen och nu var vi jävligt säkra på att vi var på väg mot exakt rätt kyrktorn, när vi kom fram fanns där till och med det torg, med en uteservering, som Julle sagt att han satt och väntade på. Men ingen Julle…
Pratade med honom igen på telefon och precis allting stämde, men:
- Det var fel kyrkjävel återigen!
Efter ytterligare lite samrådande med Julle så enades vi om att istället träffas vid ett hotell vi hade sett på vägen och dit hittade vi faktiskt på första försöket (började ju bli lite bekanta med trakten nu).
- Där stod Julle med sin moppe, jisses vad skönt det kändes i värmen.
Händer skakades och sedan var det bara att följa honom genom byn tills vi till slut körde in på hans tomt och bjöds på svalkande dryck och skugga över huvudet, najs.
Eftersom klockan hade runnit iväg rätt sent efter våra felnavigeringar så var vi väldigt sugna på att komma till vårt boende så fort som möjligt. Det var bara ett par km bort (Italienska km, vill vi tillägga), det visade sig vara bortåt 2 mil, eller nåt sånt. Nåja, fram kom vi till slut.
Skönt var det att komma ur mc-kläderna och ta en dusch, när sedan rummet visade sig ha AC så var lyckan total. Därefter åt vi middag tillsammans, alla fem. God mat och dryck beställdes på Italienska av vår ledsagare.
Länge skall vi minnas att den här delen av Italien är alldeles fullkletat med kyrkor :-)
Körsträcka:
Heiligenblut – Clusano, intill Iseosjön öster om Bergamo. ca: 45 mil
Boende:
Hotell Empire Resort i Clusano. á 40 EUR/person/natt i dubbelrum
Tack till:
Julle som fixade rum på detta nobla och trevliga ställe.
Tack även till den lilla damen/tjejen som skötte det mesta på stället.
|
